Trädet, av Karl Asplund Vad dumt det är att tro, att man kan glömma, och dumt att tro, att tiden läker såren. Den stora sorgen – den är intet sår. Den är ett frö, som föll i hjärtats gömma och gror och växer till ett träd med åren och bär en bitter blomning varje vår. Lämna ett svar Avbryt svarDin e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *Kommentar * Namn * E-postadress * Webbplats Spara mitt namn, min e-postadress och webbplats i denna webbläsare till nästa gång jag skriver en kommentar. Δ Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
Lämna ett svar