TRÄDET
Vad dumt det är att tro, att man kan glömma,
och dumt att tro, att tiden läker såren.
Den stora sorgen – den är intet sår.
Den är ett frö, som föll i hjärtats gömma
och gror och växer till ett träd med åren
och bär en bitter blomning varje vår.
One Response to Trädet, av Karl Asplund