Trädet, av Karl Asplund

Vad dumt det är att tro, att man kan glömma,

och dumt att tro, att tiden läker såren.

Den stora sorgen – den är intet sår.

Den är ett frö, som föll i hjärtats gömma

och gror och växer till ett träd med åren

och bär en bitter blomning varje vår.