En dikt tillägnad Måns av Emil Drugge 3 januari 2007

Om du var en pojke vad skulle du gjort:

I en pojkes gråt, där har du funnits du har burit dej illa åt.
pojken som drömde en dröm, om caféet bilen och musiken i sin levnads söm
han drömde om jorden och sitt allt, allt han önskat var en sagospalt.
men världen blev svart så fort, allt svart och vitt blev grått så stort

Barnen så små dom förstod inte vad dom gett sig på
inte visste dom vad lidande var, trots att det var i pojkens hjärta dom skar.
att bli retad för sin sort, jag förstår ändå inte varför du ville bort.
du hade din mor och far, för dom var du sann och du var underbar.

hur mår dom svagare barnen nu
dom mår nog inte bra dom mår nog som du
tänk att dom inte förstod
inte förens du försvann och du inte längre log
men nu är du trygg
du behöver inte längre vara skygg.

hur mår dom svagare barnen nu
dom mår nog inte bra dom mår nog som du
tänk att dom inte förstod
inte förens du försvann och du inte längre log
men nu är du trygg
du behöver inte längre vara skygg.

göm dej inte din ängel som försvann, sakta med dej försvann våra segel in till land.
vaka över oss gör de dina trygg, vi vet att du nu är ängeln på deras rygg
du vet vad som krävs i ett land, du har sett det mesta du fick känna
smärtans brand
glöm inte de som älskat solen i dej, jag vet vad smärta är så glöm dom ej