{"id":256,"date":"2013-05-10T12:06:02","date_gmt":"2013-05-10T10:06:02","guid":{"rendered":"http:\/\/www.jenninger.se\/?page_id=256"},"modified":"2022-10-07T13:46:53","modified_gmt":"2022-10-07T11:46:53","slug":"vad-hande","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/jenninger.se\/?page_id=256","title":{"rendered":"Vad h\u00e4nde?"},"content":{"rendered":"

V\u00e5r positiva, \u00f6ppna, varma, gener\u00f6sa, intelligenta och musikaliske pojke M\u00e5ns lever inte l\u00e4ngre. Saknaden och sorgen \u00e4r ofattbart tung.<\/span><\/p>\n

Vi \u00e4r m\u00e5nga som \u00e4nd\u00e5 ler varmt, n\u00e4r vi talar om M\u00e5ns. Vi minns s\u00e5 fina stunder. S\u00e5 m\u00e5nga skratt. S\u00e5 mycket v\u00e4rme. Fick s\u00e5 mycket k\u00e4rlek och fina tankar av honom. Minnet av M\u00e4nniskan M\u00e5ns str\u00e5lar av ljus. ”Modig”, s\u00e4ger man om M\u00e5ns, f\u00f6r han v\u00e5gade vara sig sj\u00e4lv.<\/span><\/strong><\/p>\n

Men – n\u00e5gra tyckte inte att M\u00e5ns hade den r\u00e4tten, att vara sig sj\u00e4lv. Han skulle \u00e4ndra p\u00e5 sig. Bli som andra. G\u00f6ra som andra. Ingen klarar i l\u00e4ngden att dagligen h\u00f6ra, att man inte duger. M\u00e5ns stod ut i n\u00e4stan sex \u00e5r. Sen orkade han inte mer. Trots nya, \u00e4ntligen goa klasskompisar. Han trodde, att han, ensam, var tvungen att st\u00e5 ut med f\u00f6rakt och h\u00e5n. Det finns ingen som klarar det. Ingens liv ska ta slut n\u00e4r man \u00e4r 13 \u00e5r. Ingen ska st\u00e5 ut med kr\u00e4nkningar och mobbning. Utsatta barn m\u00e5ste f\u00e5 hj\u00e4lp.<\/span><\/p>\n

Att vara vuxen inneb\u00e4r att ta ansvar. Lerums kommun g\u00f6r i st\u00e4llet allt man kan f\u00f6r att tiga ihj\u00e4l M\u00e5ns en g\u00e5ng till. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r vi ber\u00e4ttar M\u00e5ns historia.<\/span><\/h3>\n

H\u00e4r f\u00f6ljer ber\u00e4ttelsen om M\u00e5ns \u00e5r i Lerums skolor som vi ber\u00e4ttade den f\u00f6r Skolverkets utredare i augusti 2005. D\u00e5 hade vi f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen f\u00e5tt ta del av alla de f\u00f6rf\u00e4rliga och hj\u00e4rtl\u00f6sa dokument d\u00e4r Lerums kommun l\u00e4gger fram sin tills dess hemliga dokumentation om M\u00e5ns – och sv\u00e4r sig fri fr\u00e5n allt ansvar.<\/span><\/p>\n

Till Skolverket
\nAtt. Per-Olof Artberg
\nLerum 05 08 24
\n Synpunkter p\u00e5 Lerums kommuns yttrande ang\u00e5ende v\u00e5r anm\u00e4lan om kr\u00e4nkande behandling av v\u00e5r son M\u00e5ns Jenninger i Almek\u00e4rrsskolan och Torpskolan.
\nDnr 51-2205:1827<\/strong><\/p>\n

F\u00f6ljande synpunkter till Skolverket \u00f6ver Lerums kommuns yttrande \u00e4r sj\u00e4vfallet en mycket personlig partsinlaga som i behandlingen kommer att bli offentlig handling efter sekretessbe-handling p\u00e5 samma s\u00e4tt som Lerums kommuns yttrande. N\u00e4r vi skriver i vi-form avses M\u00e5ns f\u00f6r\u00e4ldrar, Anne-Marie Jenninger-Axelsdotter och Claes Jenninger. N\u00e4r endast en av oss n\u00e5gon g\u00e5ng uttalar sig f\u00f6rtydligar vi detta i texten. Vi \u00e4r gifta sedan 1989, har barnen M\u00e5ns f\u00f6dd 1991 och Kasper, f\u00f6dd 1993.<\/p>\n

\u00c4ven kopior av \u00e5tg\u00e4rdsprogram och anteckningar med kr\u00e4nkande v\u00e4rdeomd\u00f6men om Kasper har Lerums kommun bifogat i sitt yttrande, Kasper som framf\u00f6r \u00f6gonen tvingats uppleva b\u00e5de sin brors utsatta situation i skolan och hans fasansfulla d\u00f6d. Detta k\u00e4nner man mycket v\u00e4l till p\u00e5 Almek\u00e4rrsskolan. Vi ifr\u00e5gas\u00e4tter starkt syftet med tilltaget och vi finner det b\u00e5de osmakligt och h\u00e4nsynsl\u00f6st att de inte respekterar Kaspers integritet i en utredning om M\u00e5ns.<\/p>\n

Ur Skolverkets skrift \u201dF\u00f6r arbetet med att motverka alla former av kr\u00e4nkande behandling\u201d citerar vi f\u00f6ljande:<\/p>\n

Att uppt\u00e4cka kr\u00e4nkande behandling
\n\u00b7 Rutiner b\u00f6r finnas f\u00f6r att tidigt uppt\u00e4cka kr\u00e4nkningar, t ex genom kartl\u00e4ggningar och kontinuerliga samtal med elever och f\u00f6r\u00e4ldrar om elevens skolsituation.
\n\u00b7 Redan misstanke om att kr\u00e4nkningar f\u00f6rekommer skall tas p\u00e5 allvar.
\n\u00b7 Rutiner b\u00f6r finnas f\u00f6r att garantera en god uppsikt \u00e4ven utanf\u00f6r klassrummet.
\n\u00b7 Det \u00e4r angel\u00e4get att skolan \u00e4r uppm\u00e4rksam p\u00e5 vuxnas kr\u00e4nkningar av elever.
\n\u00b7 Rutiner b\u00f6r finnas om hur kommunikationen skall ske mellan rektor, personal, elever och f\u00f6r\u00e4ldrar n\u00e4r kr\u00e4nkande behandling uppt\u00e4cks.<\/p>\n

\u201d- – -har vi gjort tillr\u00e4ckligt, vad kunde vi gjort annorlunda, vilket ansvar har jag? Svaret p\u00e5 detta f\u00e5r vi aldrig – – -\u201d skriver barn- och ungdomscheferna i Lerums kommun, Elisabeth Westin och Torbj\u00f6rn Eliasson i sitt yttrande till Skolverket.<\/span><\/p>\n

Vi f\u00f6r\u00e4ldrar till M\u00e5ns f\u00f6rst\u00e5r b\u00e5de varf\u00f6r de st\u00e4ller fr\u00e5gorna och varf\u00f6r de inte tror att de g\u00e5r att besvara. Som en r\u00f6d tr\u00e5d genom deras och skolornas dokumentation l\u00f6per bristen p\u00e5 dialog med oss f\u00f6r\u00e4ldrar. Hade t ex f\u00f6rvaltningscheferna fr\u00e5gat oss kunde vi ha ber\u00e4ttat om M\u00e5ns tillvaro i skolorna i deras ansvarsomr\u00e5de fr\u00e5n 1999 till den 25 april 2005. En enda g\u00e5ng har vi talat med n\u00e5gon av dem. Det var med Torbj\u00f6rn Eliasson, och det var efter M\u00e5ns d\u00f6d<\/span> n\u00e4r jag, M\u00e5ns pappa, ringde upp honom f\u00f6r att h\u00f6ra om ryktena talade sant om att Lerums kommun skulle starta en utredning om M\u00e5ns \u00e5r i Lerums skolor och hans d\u00f6d. Han kunde glatt bekr\u00e4fta detta men ville f\u00f6rs\u00e4kra sig om att vi delade hans uppfattning om att utredningen skulle vara generell, och absolut inte peka ut syndabockar. N\u00e5gon ber\u00e4ttelse om M\u00e5ns var inget han beh\u00f6vde. Den psykolog kommunen engagerat f\u00f6r att utf\u00f6ra utredningen kontaktade oss senare och fr\u00e5gade om vi ville ber\u00e4tta n\u00e5got om vad vi f\u00f6r\u00e4ldrar och M\u00e5ns upplevt. Det var helt frivilligt och inte alls n\u00f6dv\u00e4ndigt f\u00f6r hans utredning. Enligt uppdraget skulle egentligen endast personal p\u00e5 Torpskolan och f\u00f6rvaltningen intervjuas.<\/p>\n

Vi har sv\u00e5rt att med ord beskriva hur sm\u00e4rtsamt det var att l\u00e4sa det material om M\u00e5ns mm som Barn- och ungdomsf\u00f6rvaltningen, Almek\u00e4rrsskolan och Torpskolan tillst\u00e4llt Skolverket med anledning av v\u00e5r anm\u00e4lan. Det \u00e4r ett koncentrat av sex \u00e5r av sm\u00e4rta och frustration f\u00f6r M\u00e5ns och oss p\u00e5 n\u00e4ra 100 sidor. Vi ser tre huvudsp\u00e5r i deras material:<\/p>\n

1. F\u00f6r oss tidigare fullst\u00e4ndigt ok\u00e4nda dokumentationer av protokollf\u00f6rda diskussioner om M\u00e5ns situation, inneh\u00e5llande helt nya gl\u00e5pord och situationer n\u00e4r han trakasserats och utsatts f\u00f6r kr\u00e4nkningar, utan att vi f\u00f6r\u00e4ldrar kontaktats.<\/strong><\/p>\n

2. F\u00f6r oss alltf\u00f6r v\u00e4lk\u00e4nda situationer d\u00e4r vi f\u00f6r\u00e4ldrar och M\u00e5ns oupph\u00f6rligt klandrats. Han ans\u00e5gs provocera kamrater med sitt s\u00e4tt att vara och f\u00f6r att han f\u00f6rsvarat sig efter l\u00e5ngvarig och utdragen mobbning i b\u00e5da skolorna. Man anklagade honom g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng f\u00f6r att det var hans eget fel att han inte stod ut med de kr\u00e4nkningar, f\u00f6rf\u00f6ljelse och mobbning som vi nu finner i dokumenten.<\/strong><\/p>\n

3. Att vi f\u00f6r\u00e4ldrar f\u00f6rt\u00e4ckt ges skulden f\u00f6r M\u00e5ns situation under de sex skol\u00e5ren, antingen f\u00f6r att ha varit f\u00f6r passiva eller, n\u00e4r vi desperat ropat p\u00e5 skolans hj\u00e4lp, varit aggressiva.<\/strong><\/p>\n

Vem var M\u00e5ns?<\/strong>
\nM\u00e5ns b\u00f6rjade sin skolg\u00e5ng i \u00d6jersj\u00f6 Storeg\u00e5rd skola i Partille kommun. I f\u00f6rskoleklassen och \u00e5k 1 med inbyggd fritidsverksamhet trivdes han mycket bra. Han var k\u00e4nd som en mycket positiv och glad pojke med mycket god social och intellektuell f\u00f6rm\u00e5ga. Han var spontan, ivrig och vetgirig och hade ett vid\u00f6ppet s\u00e4tt, vilket gjorde honom s\u00e5rbar och k\u00e4nslig, eftersom han inte h\u00f6ll inne med sina tankar och reflektioner. N\u00e4r vi efter M\u00e5ns d\u00f6d talat med personal p\u00e5 den skolan minns de honom som fenomenal p\u00e5 att dra ig\u00e5ng trevliga aktiviteter, och att han alltid var mycket noga med att alla skulle f\u00e5 vara med. Om n\u00e5gon var ojust tvekade han inte att s\u00e4ga ifr\u00e5n. D\u00e4remot var han sen i sin grov- och finmotoriska utveckling, men tyckte om att cykla och \u201dpyssla\u201d, helst bygga och konstruera saker. Bollspel och kropps\u00f6vningar undvek han, s\u00e4rskilt om det ingick t\u00e4vlingsmoment. Hans spr\u00e5k- och fantasiutveckling var exceptionellt god och han sj\u00f6ng j\u00e4mt. F\u00f6rutom vanlig barnlitteratur \u00e4lskade han faktab\u00f6cker om historia. N\u00e4r vi 1999 flyttade till Lerum var vi inte det minsta oroliga f\u00f6r att M\u00e5ns p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt skulle f\u00e5 det sv\u00e5rt med sin skolg\u00e5ng.<\/p>\n

Almek\u00e4rrskolan<\/strong><\/p>\n

M\u00e5ns tr\u00e4ffade tillsammans med mamma sin nya klass och l\u00e4rare, F , ett par g\u00e5nger redan VT -99. Som fadder valde l\u00e4raren ut S , som dessv\u00e4rre \u00e5terkommer ofta i denna ber\u00e4ttelse. N\u00e4r pappa tr\u00e4ffade l\u00e4raren f\u00f6rsta g\u00e5ngen fr\u00e5gade hon hurdan M\u00e5ns var. Pappa ber\u00e4ttade ungef\u00e4r som ovan och la till att han skulle bli en utm\u00e4rkt resurs ocks\u00e5 n\u00e4r klassen beh\u00f6vde musik och underh\u00e5llning. Hennes svar f\u00f6rv\u00e5nade M\u00e5ns pappa, f\u00f6r hon slog ifr\u00e5n sig och sa: \u201d-Ja, s\u00e5na beh\u00f6ver vi inte fler av h\u00e4r.<\/em>\u201d Under sommaren hittade M\u00e5ns och pappa text- och bilderb\u00f6cker om Lerums historia p\u00e5 biblioteket, dessutom skrivna av sl\u00e4kting till F . Dessa intresserade M\u00e5ns kolossalt. Vi cyklade omkring i Lerum och uppt\u00e4ckte hur Lerum f\u00f6r\u00e4ndrats. P\u00e5 det f\u00f6rsta utvecklingssamtalet i 2:an fr\u00e5gade pappa om han ber\u00e4ttat om sitt intresse f\u00f6r fr\u00f6ken. Det hade han inte. Fr\u00f6kens kommentar var: –Va, l\u00e4ser du s\u00e5nt?<\/em><\/p>\n

Redan som yngre hade M\u00e5ns g\u00e4rna lekt tillsammans med flickor. Vi p\u00e5pekade f\u00f6r klassl\u00e4raren att det tycktes vara ovanligt vattent\u00e4ta skott mellan flickor och pojkar i klassen, och framh\u00f6ll fr\u00e5n b\u00f6rjan att det tycktes sv\u00e5rt f\u00f6r M\u00e5ns att bli accepterad i klassen. En stor del av klassen bestod av barn som k\u00e4nt varandra redan sedan f\u00f6rskolan, och M\u00e5ns sl\u00e4pptes inte in. Kontakten med S gjorde oss mycket snart tveksamma. M\u00e5ns var hemma hos honom och kom hem och ber\u00e4ttade om synnerligen barnf\u00f6rbjudna dataspel, TV-spel och filmer som han fritt disponerade. Han var uppr\u00f6rd \u00f6ver att S och hans bror fick \u201dg\u00f6ra som de ville\u201d, t ex g\u00e5 och l\u00e4gga sig n\u00e4r de sj\u00e4lva best\u00e4mde. Vi trodde inte p\u00e5 M\u00e5ns i b\u00f6rjan. N\u00e4r vi sj\u00e4lva h\u00f6rde S\u2019 vokabul\u00e4r (t ex -St\u00e4ng d\u00f6rren sj\u00e4lv k\u00e4rring!) och samtals\u00e4mnen \u2013 v\u00e5ld, v\u00e5ldt\u00e4kter, halshuggningar, krig och avr\u00e4ttningar \u2013 ins\u00e5g vi att det inte stod r\u00e4tt till. Vi ber\u00e4ttade vad vi h\u00f6rt och sett f\u00f6r klassl\u00e4raren och bad M\u00e5ns undvika S . Vi f\u00f6rstod att S var en lika ensam och av kamraterna oaccepterad pojke som M\u00e5ns. Trots det, utfryst av de andra i klassen och med ett stort behov av social kontakt f\u00f6rs\u00f6kte M\u00e5ns att umg\u00e5s med S ibland, men det slutade allt oftare med br\u00e5k. M\u00e5ns f\u00f6rs\u00f6kte g\u00e5 hem fr\u00e5n skolan tidigare eller senare \u00e4n S , ville allt oftare att vi skjutsade honom, men S kom oftast ifatt honom med sina \u00f6knamn och retsamheter. Han sa, \u00e4ven i n\u00e4rvaro av oss f\u00f6r\u00e4ldrar, att \u201dDet \u00e4r s\u00e5 kul att reta M\u00e5ns.\u201d En dag ber\u00e4ttade M\u00e5ns f\u00f6r pappa att han r\u00e4knat hur m\u00e5nga s\u00e4tt S p\u00e5 hemv\u00e4gen f\u00f6reslagit f\u00f6r att avr\u00e4tta M\u00e5ns. Den dagen var det 18 olika metoder han hittat p\u00e5. Vi sa \u00e5t M\u00e5ns att s\u00e4ga ifr\u00e5n f\u00f6r att f\u00e5 vara i fred, men det kr\u00f6p s\u00e5 sm\u00e5ningom fram att han inte v\u00e5gade s\u00e4ga ifr\u00e5n ordentligt, f\u00f6r S \u201dslog s\u00e5 h\u00e5rt\u201d och \u201dkunde inte sluta sl\u00e5\u201d. Jag, M\u00e5ns pappa, s\u00f6kte upp S och hans f\u00f6r\u00e4ldrar och sa i deras n\u00e4rvaro att M\u00e5ns ville vara ifred, och att M\u00e5ns och hans bror t ex visst hade r\u00e4tt att g\u00e5 p\u00e5 deras gemensamma gata. Inf\u00f6r f\u00f6r\u00e4ldrarna svarade S uppk\u00e4ftigt, men hans f\u00f6r\u00e4ldrar skrattade och sa: \u201dMen nu var du ju of\u00f6rsk\u00e4md en g\u00e5ng till.\u201d Dessa uppgifter anser vi vara relevanta i detta sammanhang, eftersom vi upprepade g\u00e5nger informerat klassl\u00e4raren om v\u00e5r oro f\u00f6r S , hans hemf\u00f6rh\u00e5llanden och han st\u00e4ndiga attacker mot M\u00e5ns.<\/p>\n

Under fyra \u00e5r p\u00e5 Almek\u00e4rrskolan har M\u00e5ns inte en enda kompis att vara med, utom sporadiskt med M . Vi f\u00f6rs\u00f6kte p\u00e5 alla utvecklingssamtal med klassl\u00e4raren att ta upp M\u00e5ns utanf\u00f6rskap och ensamhet, men blev \u00f6verk\u00f6rda med anm\u00e4rkningar p\u00e5 att M\u00e5ns br\u00e5kat, t ex med S . \u201d\u2013 Men du slog ju tillbaka, \u00e4r det att vara en bra kompis?<\/em>\u201d var den typ av svar vi fick m\u00e5nga g\u00e5nger n\u00e4r vi ber\u00e4ttade om att S och andra anv\u00e4nde \u00f6knamn mot M\u00e5ns, skrattade \u00e5t honom, tog hans kl\u00e4der och saker, slog honom med handdukar i duschen. F\u00f6rst nu, i Almek\u00e4rrsskolans dokument, kommer \u00f6knamnen, t ex \u201dM\u00e5nen<\/em>\u201d, till v\u00e5r k\u00e4nnedom. M\u00e5ns slutade ber\u00e4tta hemma om alla de nederlag hans sj\u00e4lvf\u00f6rtroende f\u00e5tt i skolan. Han var bara ledsen och blev alltmer inbunden. Vi kan inte minnas en enda g\u00e5ng som klassl\u00e4raren kontaktat oss och varit orolig f\u00f6r M\u00e5ns, hans ensamhet och utsatthet, trots att det i dokumentationen anges att hon skulle vara mobbningteamets kanal till oss f\u00f6r\u00e4ldrar.<\/p>\n

Vid det sista utvecklingssamtalet i 5:an ville M\u00e5ns inte vara med. Pappa var d\u00e4r och fick av F st\u00e5 till svars f\u00f6r att M\u00e5ns \u201df\u00f6rst\u00f6rt\u201d en EQ-lektion med att bara framh\u00e5lla klasskamraten M som f\u00f6red\u00f6me f\u00f6r hur en bra kompis ska vara. Pappa skulle f\u00f6rklara varf\u00f6r M\u00e5ns betedde sig p\u00e5 det m\u00e4rkliga s\u00e4ttet. Svaret var ju enkelt: Martin \u00e4r den ende som \u00f6ver huvud taget kan t\u00e4nka sig att ibland umg\u00e5s med M\u00e5ns. \u201d\u2013Men \u00e4r han s\u00e5<\/strong> ensam!<\/em>\u201d utbrast den klassl\u00e4rare som i fyra \u00e5r haft ansvar f\u00f6r M\u00e5ns och som aldrig under dessa \u00e5r ansett det vara av vikt att rapportera hem till oss f\u00f6r\u00e4ldrar om hur kompakt utsatt M\u00e5ns varit med de gl\u00e5pord och systematisk mobbning som i dag finns att l\u00e4sa f\u00f6r oss f\u00f6r\u00e4ldrar och andra i rapporten till Skolverket.<\/p>\n

Enligt Almek\u00e4rrsskolans handlingsplan f\u00f6r barn med s\u00e4rskilda behov \u00e4r \u201dDet viktigaste att f\u00f6rebygga s\u00e5 att barn inte kommer i sv\u00e5righeter.\u201d Det understryks att detta g\u00e4ller \u201docks\u00e5 barn med socio- emotionella sv\u00e5righeter\u201d. Minst en g\u00e5ng om \u00e5ret \u201dska klassl\u00e4raren tillsammans med rektorn och spec. pedagogen g\u00e5 igenom behoven i klassen.\u201d Varf\u00f6r finns inte dessa protokoll med i redovisningen fr\u00e5n Almek\u00e4rrsskolan? Eller \u00e4r det s\u00e5 fruktansv\u00e4rt, att M\u00e5ns utanf\u00f6rskap, utsatthet och ensamhet inte ans\u00e5gs vara sv\u00e5righeter?<\/p>\n

\u201d\u00d6verl\u00e4mningsdokumentet?\u201d<\/strong>
\nSpecialpedagogen p\u00e5 Almek\u00e4rrskolan, V , noterar den 22 mars 2003 (bilaga 7), n\u00e4r M\u00e5ns g\u00e5r i sitt turbulenta femte skol\u00e5r f\u00f6ljande: \u201dM\u00e5ns Jenninger, duktig men v\u00e4ldigt bekv\u00e4m, g\u00f6r s\u00e5 lite som m\u00f6jligt. Varit utsatt f\u00f6r mobbning (det har man jobbat med, blivit b\u00e4ttre, det har lagt sig) n\u00e4r han blir retad s\u00e5 blir han arg, talar sj\u00e4lv inte om n\u00e4r han \u00e4r utsatt utan andra larmar.\u201d<\/em><\/strong><\/p>\n

Dessa \u201domd\u00f6men\u201d f\u00e5r vi se f\u00f6rst nu, och konstaterar att de \u00e4r daterade endast dagar efter de protokoll (Bilaga 13) som inneh\u00e5ller meningar som: \u201d- – – Alla dessa barn mobbar M\u00e5ns\u201d, \u201dHan heter Megafetto\u201d, \u201dM\u00e5nga retar sig p\u00e5 hans beteende. Han har ofta en egen uppfattning\u201d<\/strong>.<\/em><\/p>\n

Det var allts\u00e5 v\u00e4l k\u00e4nt att M\u00e5ns varit och var utsatt f\u00f6r systematisk mobbning. Man k\u00e4nner till, att M\u00e5ns, som de flesta mobbade barn, inte talar om f\u00f6r n\u00e5gon n\u00e4r man blir mobbad. \u00c4r inte det en oerh\u00f6rt stark signal om att man beh\u00f6ver ingripa f\u00f6r att hj\u00e4lpa? Tyckte han sj\u00e4lv att \u201ddet hade lagt sig\u201d? Hur vet man det i s\u00e5 fall, n\u00e4r han sj\u00e4lv inte talar om mobbningen? \u00c4r det p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt m\u00e4rkligt att en pojke till slut blir arg n\u00e4r han mobbas och det inte hj\u00e4lper att han f\u00f6rs\u00f6ker g\u00e5 undan? Hur kan man p\u00e5st\u00e5 att han \u00e4r \u201dv\u00e4ldigt bekv\u00e4m, g\u00f6r s\u00e5 lite som m\u00f6jligt\u201d? Kan det m\u00f6jligen ha samband med att mer och mer av hans energi gick \u00e5t till hur han ensam skulle klara mobbningen? \u00c4ven h\u00e4r saknar vi den dialog med oss f\u00f6r\u00e4ldrar s\u00e5 vi tillsammans med skolan kunde ha hj\u00e4lpt M\u00e5ns. I dokumenten st\u00e5r det att \u201dMobbningteamet har kontaktat M\u00e5ns f\u00f6r\u00e4ldrar men oftast har det g\u00e5tt via klassl\u00e4raren.\u201d Hur kan man skapa dialog om man inte h\u00f6r av sig? Detta dokument eller dess inneh\u00e5ll har vi aldrig tidigare tagit del av! Hade vi f\u00e5tt se dessa bisarra noteringar hade vi f\u00f6rst\u00e5tt vidden av skolans ointresse av att ge M\u00e5ns den hj\u00e4lp han beh\u00f6vde och kunnat ingripa kraftfullt i tid.<\/p>\n

Passiva f\u00f6r\u00e4ldrar?<\/strong>
\nEtt barn som inte blir accepterat kan inte f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r det inte f\u00e5r vara med. Det reagerar f\u00f6rst med frustration och f\u00f6rtvivlan och v\u00e4djar om hj\u00e4lp fr\u00e5n den vuxne det har f\u00f6rtroende f\u00f6r. Det gjorde M\u00e5ns i b\u00f6rjan. Liknande saker h\u00e4nde naturligtvis M\u00e5ns som alla barn redan innan han b\u00f6rjade p\u00e5 Almek\u00e4rrsskolan, och vi f\u00f6r\u00e4ldrar tr\u00f6stade och f\u00f6rklarade att man inte kan vara v\u00e4n med alla, men att M\u00e5ns var en underbar och fantastisk pojke som v\u00e4ldigt m\u00e5nga tyckte mycket om, men inte riktigt alla.<\/p>\n

N\u00e4r ingen j\u00e4mn\u00e5rig visade att man tyckte om M\u00e5ns p\u00e5 Almek\u00e4rrsskolan, och hans rika beg\u00e5vning och spontana och vid\u00f6ppna s\u00e4tt inte uppskattades av l\u00e4rare och kamrater blev det mycket sv\u00e5rare. Att han var ett s\u00e5 tacksamt objekt att reta och kr\u00e4nka dr\u00f6jde det l\u00e4nge innan vi f\u00f6r\u00e4ldrar ins\u00e5g, inte minst p\u00e5 grund av att de vuxna som dagligen tr\u00e4ffade M\u00e5ns inte ber\u00e4ttade f\u00f6r oss vidden och omfattningen av hans utsatthet. Vi tog flera g\u00e5nger med M\u00e5ns p\u00e5 t ex resor i Frankrike, som han \u00e4lskade passionerat. Givetvis har han sedan ber\u00e4ttat livfullt i skolan om dem. Det f\u00f6ljdes upp, f\u00e5r vi veta f\u00f6rst nu, med \u00f6knamn som xx och de xx. Vi tyckte inte det var rimligt att det bara var M\u00e5ns fel att han utesl\u00f6ts ur klassens gemenskap, och talade med honom om att vi ville klaga p\u00e5 klassl\u00e4raren f\u00f6r att han inte fick den hj\u00e4lp och det st\u00f6d han beh\u00f6vde. Han blev oerh\u00f6rt uppr\u00f6rd och f\u00f6rbj\u00f6d oss att \u00f6ver huvud taget ingripa. M\u00e5ns uppfattning var: det h\u00e4r skulle han klara sj\u00e4lv, annars skulle allt bara bli v\u00e4rre. Fr\u00f6ken var inte r\u00e4ttvis. N\u00e4r M\u00e5ns gjorde n\u00e5got s\u00e5 var fr\u00f6ken p\u00e5 honom som en h\u00f6k och kamraterna hakade p\u00e5, fast han bara gjorde s\u00e5nt som var helt OK n\u00e4r andra gjorde det. Vi fick p\u00e5 inga villkor g\u00e5 vidare. Det blev sv\u00e5rt att ens fr\u00e5ga om hur skoldagen varit. M\u00e5ns blev bara ledsen, det blev ju som en repris p\u00e5 hans misslyckanden och nederlag.<\/p>\n

Det v\u00e4rsta f\u00f6r ett utsatt barn \u00e4r ju skammen att ber\u00e4tta f\u00f6r mamma och pappa att man inte duger utanf\u00f6r hemmet. Vi s\u00e5g ju att M\u00e5ns isolerade sig och inte s\u00f6kte kontakter, och f\u00f6rs\u00f6kte hj\u00e4lpa honom med att ta med honom i verksamheter d\u00e4r han kunde finna likar utanf\u00f6r skolan. Eftersom sport var ot\u00e4nkbart f\u00f6r honom f\u00f6rs\u00f6kte vi t ex med scouter. Ett tag lyckades M\u00e5ns mamma f\u00e5 med en pojke i klassen som var lite intresserad. N\u00e4r han inte ville bli skjutsad dit l\u00e4ngre, gav ocks\u00e5 M\u00e5ns upp.<\/p>\n

P\u00e5 utvecklingssamtalen med F f\u00f6rs\u00f6kte vi m\u00e5nga g\u00e5nger f\u00e5 ett grepp om varf\u00f6r M\u00e5ns tyckte det var s\u00e5 tr\u00e5kigt med skolarbetet s\u00e5 vi kunde hj\u00e4lpa och st\u00f6tta M\u00e5ns \u00e4ven med det. Det \u00e5terkommande vi tog upp var matematiken. Vi ifr\u00e5gasatte varf\u00f6r alla barn i klassen alltid hade samma mattel\u00e4xa. Hade inte barnen olika behov? M\u00e5ns tyckte det blev tr\u00e5kigare och tr\u00e5kigare att sitta med uppgifter som han redan med l\u00e4tthet klarade. Fanns inte m\u00f6jligheter att individualisera s\u00e5 han och andra fick lite utmaningar att l\u00f6sa? Datoranv\u00e4ndningen var ocks\u00e5 \u00e5terkommande: det st\u00e5r rader av datorer i Almek\u00e4rrsskolan, som vaktm\u00e4staren servar med olika spel f\u00f6r eleverna. Varf\u00f6r kan inte M\u00e5ns f\u00e5 skriva skolarbeten p\u00e5 datorerna i h\u00f6gre grad n\u00e4r han har s\u00e5 jobbigt med sin finmotorik? Hemma g\u00f6r han det, och han \u00e4lskar att skriva ber\u00e4ttelser p\u00e5 datorn. Svaren var oftast undvikande och alltmer irriterade. Vid \u00e5tminstone ett utvecklingssamtal, i M\u00e5ns n\u00e4rvaro, svarade Ingela p\u00e5 fr\u00e5gan om matten:
\n\u201d- Det \u00e4r inte uppgifterna det \u00e4r fel p\u00e5. Han \u00e4r LAT!\u201d.<\/em><\/strong> Vi vet faktiskt inte hur kr\u00e4nkt och s\u00e5rad M\u00e5ns blev av s\u00e5dant. Vi f\u00f6rs\u00f6kte fr\u00e5ga och hj\u00e4lpa s\u00e5 gott som m\u00f6jligt, men vi hoppades allt mindre p\u00e5 att skolan ville samarbeta med oss f\u00f6r\u00e4ldrar om M\u00e5ns situation och framtid.<\/p>\n

I sin ensamhet s\u00f6kte M\u00e5ns fylla sitt stora sociala behov. Han umgicks n\u00e4stan bara med oss i familjen, valde t ex att fira sin 9-\u00e5rsdag p\u00e5 julfesten bland gubbarna i pappas bilklubb, reste g\u00e4rna med oss och pratade helst med vuxna. Flickor s\u00f6kte han g\u00e4rna s\u00e4llskap med, men det blev sv\u00e5rare med okonstlad kontakt i prepuberteten, s\u00e4rskilt i klassen d\u00e4r flickor umgicks tillsammans och de andra pojkarna med varandra. Yngre barn s\u00f6kte han sig till (Bilaga 13), men i skolan kunde det bli komplicerat av att M\u00e5ns som \u00e4ldre satte ig\u00e5ng roliga lekar med de yngre, och sedan inte kunde s\u00e4tta gr\u00e4nsen n\u00e4r det blev f\u00f6r oroligt. M\u00e5ns \u201dbusade\u201d med de yngre eleverna p\u00e5 Almek\u00e4rrsskolan n\u00e4r han gick i luciat\u00e5get. De hakade p\u00e5 och det blev oroligt. Vi f\u00f6r\u00e4ldrar fick veta att M\u00e5ns st\u00f6rt h\u00f6gtiden. Vi talade mycket med M\u00e5ns om hur man skulle umg\u00e5s i grupp, s\u00e4tta gr\u00e4nser och fungera tillsammans med andra. Han beh\u00f6vde tr\u00e4na sig p\u00e5 gruppsamverkan och kamratrelationer. F uppmanade oss till att g\u00f6ra det hemma, men det \u00e4r inte l\u00e4tt att g\u00f6ra det med en pojke som aldrig har n\u00e5gon \u201dgrupp\u201d hemma! Skolan kunde varit ett utm\u00e4rkt forum f\u00f6r honom om han d\u00e4r kunde ha f\u00e5tt hj\u00e4lp med detta i st\u00e4llet f\u00f6r snubbor och offentliga tillr\u00e4ttavisningar.<\/p>\n

\u00c5k 5 p\u00e5 Almek\u00e4rrsskolan<\/strong>
\nEn ny pojke T , kom till klassen och sl\u00e4pptes inte heller in i gemenskapen. Det var naturligtvis sv\u00e5rt f\u00f6r honom ocks\u00e5. Vi och alla andra f\u00f6r\u00e4ldrar h\u00f6rde hur han blev offentligt utsk\u00e4lld av fr\u00f6ken p\u00e5 en julfest f\u00f6r att han kom f\u00f6r sent. Eftersom M\u00e5ns redan var v\u00e4l etablerad som tacksam att reta blev han T:s naturliga offer. Dokumenten talar sitt tydliga spr\u00e5k. Vi f\u00f6rs\u00f6kte v\u00e4lkomna T hemma hos oss, men d\u00e5 var redan M\u00e5ns f\u00f6r r\u00e4dd f\u00f6r honom. T uppfann nya \u00f6knamn som klassen tacksamt b\u00f6rjade anv\u00e4nda. M\u00e5ns v\u00e4grade f\u00f6rst\u00e5s ber\u00e4tta, men i rapporterna kan vi nu l\u00e4sa t ex \u201dMegafetto<\/em>\u201d.<\/p>\n

Vi talade med klassl\u00e4raren om att nu b\u00e5de S och T st\u00e4ndigt viskade elakheter till M\u00e5ns. Det ber\u00e4ttade han. Vi uppmanade M\u00e5ns att h\u00e5lla sig undan och att s\u00e4ga till F eller n\u00e5gon annan vuxen s\u00e5 fort n\u00e5got h\u00e4nde. Av M\u00e5ns fick vi mycket f\u00e5 detaljer, med det genomg\u00e5ende var att han inte kunde g\u00e5 undan. Genast var n\u00e5gon av dem d\u00e4r. I dokumenten talas det om att de \u201df\u00f6ljde efter\u201d (20 maj 2003). F\u00f6rst n\u00e4r M\u00e5ns kreverade uppm\u00e4rksammade fr\u00f6ken och klassen vad som h\u00e4nde, och b\u00e5de M\u00e5ns och mobbaren hutades \u00e5r. Att klassen jublade \u00e5t M\u00e5ns nederlag framgick ocks\u00e5 tydligt av M\u00e5ns: \u201d-Alla \u00e4r p\u00e5 mig, ja inte tjejerna.\u201d Vi noterar ocks\u00e5 att det \u00e4r f\u00f6rst n\u00e4r T kommer till klassen som klassl\u00e4raren finner anledning att beg\u00e4ra hj\u00e4lp av mobbningsteamet. Enligt skolans protokoll har alla problem med M\u00e5ns kunnat \u201dredas ut\u201d i klassen. Dock saknar klassl\u00e4raren i dag all dokumentation! Finns verkligen inga anteckningar om alla de utvecklingssamtal d\u00e4r vi bett om samarbete med klassl\u00e4raren f\u00f6r att st\u00f6dja M\u00e5ns d\u00e4r F i st\u00e4llet sett sam-talet som ett tillf\u00e4lle att huta \u00e5t M\u00e5ns och oss f\u00f6r\u00e4ldrar f\u00f6r att han kreverat och gett tillbaka? Varifr\u00e5n kommer chips- och kalashistorierna? Vem har beskrivit M\u00e5ns som envis och l\u00e5ngsint? Vi tror inte det kommer fr\u00e5n idrotts- och musikl\u00e4rarna, som M\u00e5ns verkligen tyckte mycket om, vilket antagligen \u00e4r ett alltf\u00f6r svagt uttryck.<\/p>\n

P\u00e5 fritidsklubben upprepades m\u00f6nstret, men d\u00e4r fann M\u00e5ns en retr\u00e4ttplats d\u00e4r han fick vara ifred, \u00e4ven f\u00f6r T . P\u00e5 en hylla kunde han vara ensam och l\u00e4sa serietidningar. N\u00e4r han l\u00e4st ut alla tidningar de hade, slutade han g\u00e5 till fritidsklubben. Klubbens utflykter, discon etc v\u00e4grade han konsekvent g\u00e5 till, f\u00f6r han visste allt f\u00f6r v\u00e4l vad som skulle h\u00e4nda.
\n Efter tre \u00e5rs tidigare erfarenheter fr\u00e5n Almek\u00e4rrsskolan ins\u00e5g vi att vi sj\u00e4lva snabbt m\u00e5ste hj\u00e4lpa M\u00e5ns att f\u00e5 vara i fred f\u00f6r T . Vi s\u00f6kte d\u00e4rf\u00f6r upp hans familj (16 okt -02) f\u00f6r att skriva ett \u00f6msesidigt kontrakt. Detta med M\u00e5ns medgivande, eftersom vi den h\u00e4r g\u00e5ngen inte f\u00f6rs\u00f6kte g\u00e5 via skolan. Kontraktet bifogas. Det gick sedan l\u00e4ttare att f\u00e5 M\u00e5ns att ber\u00e4tta hur det fungerade, men mobbningen upph\u00f6rde inte, inte heller sedan skolan observerat problemet tre m\u00e5nader senare och som \u00e5tg\u00e4rd bytt pojkarnas platser i matsalen! Att M\u00e5ns valde att forts\u00e4tta i 6:an i Torpskolan var, helt efter hans egen bed\u00f6mning, enda m\u00f6jligheten att \u201d slippa \u00e5tminstone T\u201d.<\/p>\n

M\u00e5ns \u00f6vervikt<\/strong>
\nN\u00e4r M\u00e5ns b\u00f6rjade i skolan i Lerum 1999 var han n\u00e5got \u00f6verviktig, men mycket aktiv med mycket utevistelse, cykelturer, fj\u00e4llvandring, simning etc. Att laga och \u00e4ta god mat var ett av han stora intressen. Familjen, med en mamma som sjuksk\u00f6terska, har alltid varit engagerad i milj\u00f6arbete och handlar n\u00e4stan uteslutande KRAV-m\u00e4rkta produkter. En n\u00e4rings- och milj\u00f6riktig kost har alltid varit av central betydelse f\u00f6r oss och ett st\u00e5ende samtals\u00e4mne vid matbordet. M\u00e5ns funderade ofta \u00f6ver om han skulle komma att \u00e4gna sig \u00e5t mat eller musik.<\/p>\n

Almek\u00e4rrsskolan noterar att en vik. skolsk\u00f6terska kontaktat familjen om M\u00e5ns \u00f6vervikt. Hon och mamma hade ett l\u00e5ngt samtal om detta, d\u00e4r b\u00e5de kosth\u00e5llet hemma och M\u00e5ns ensamhet och stillasittande hemma togs upp. Vi f\u00f6r\u00e4ldrar och M\u00e5ns accepterade ocks\u00e5 med gl\u00e4dje det erbjudande om regelbunden extra gymnastik som skolans idrottsl\u00e4rare N erbj\u00f6d honom. Almek\u00e4rrskolan kommenterar v\u00e5rt engagemang f\u00f6r M\u00e5ns \u00f6vervikt med: \u201dF\u00f6r\u00e4ldrarna ville ej att detta skulle \u00e5tg\u00e4rdas<\/em>.\u201d Vems \u00e4r denna insinuanta kommentar och vilket syfte har den?<\/p>\n

Med den v\u00e5ldsamma utsattheten M\u00e5ns m\u00f6ttes med i 6:an p\u00e5 Torpskolan skenade hans \u00f6vervikt iv\u00e4g. Den var oerh\u00f6rt sv\u00e5r att bem\u00e4stra, eftersom hans stress\u00e4tande var uppenbart, och vi redan k\u00e4mpade med dess orsaker. Varje diskussion hemma om matvanor kunde snubblande l\u00e4tt f\u00f6r M\u00e5ns bli en p\u00e5minnelse om att han inte d\u00f6g, att allt han gjorde var fel. Vi kom fram till en \u00f6verenskommelse med M\u00e5ns 2004 om att avst\u00e5 fr\u00e5n allt godis och chips under \u00e5ret. Vi h\u00f6ll inne 50 kr av m\u00e5nadspengen varje m\u00e5nad, vilket han i st\u00e4llet fick som klumpsumma till jul. Han bedyrade att det fungerade bra och fick 600 kr i december 2004.<\/p>\n

Efter M\u00e5ns d\u00f6d har vi f\u00e5tt veta att M\u00e5ns i Torpskolan alltid var oerh\u00f6rt v\u00e4lf\u00f6rsedd med godis och chips. \u201dGott med chips, M\u00e5ns, ha ha?<\/em>\u201d var L\u2019s och P\u2019s st\u00e5ende mobbningskommentar enligt klasskamrater. L\u00e4raren T ber\u00e4ttade f\u00f6r oss i maj i \u00e5r (2005) att han l\u00e4nge noterat att M\u00e5ns sk\u00e5p alltid var fullt med godis, chips och l\u00e4sk, och att han funderat p\u00e5 om det handlade om hets\u00e4tning eller att M\u00e5ns f\u00f6rs\u00f6kte \u201dk\u00f6pa\u201d kompisar. I rapporten finns hans notering att godism\u00e4ngden i sk\u00e5pet minskat p\u00e5 senare tid. V\u00e5r fr\u00e5ga \u00e4r enkel: Varf\u00f6r kontaktar inte den l\u00e4rare som av rektor ombetts att \u201d h\u00e5lla ett s\u00e4rskilt \u00f6ga p\u00e5 M\u00e5ns situation\u201d oss f\u00f6r\u00e4ldrar eller \u00e5tminstone sin rektor med sin oro?<\/p>\n

Torpskolan \u00e5k 6<\/strong>
\nI augusti 2003 b\u00f6rjar M\u00e5ns i \u00e5k 6 p\u00e5 Torpskolan. Han \u00e4r mycket positiv i b\u00f6rjan och njuter av den st\u00f6rre variationen i skolarbetet, den \u201dvuxnare\u201d milj\u00f6n med eget ansvar och den mycket b\u00e4ttre maten. Vi blev mycket tidigt bet\u00e4nksamma n\u00e4r vi fr\u00e5gade vad M\u00e5ns gjorde p\u00e5 rasterna och vem han \u00e5t med. I b\u00f6rjan av h\u00f6stterminen ber\u00e4ttade han att han \u201df\u00f6ljde efter\u201d t ex M och n\u00e5gon annan och att han \u00e5t ensam. Men han var glad och tyckte att musiken var det b\u00e4sta som h\u00e4nt. Han hade d\u00e5 i ett \u00e5r spelat trombon i musikskolan och fick stort utlopp f\u00f6r sitt musikintresse. Med s\u00e5 h\u00f6g och klar r\u00f6st sj\u00f6ng han \u201dMoviestar\u201d p\u00e5 skolg\u00e5rden p\u00e5 en rast att musikl\u00e4raren J ber\u00e4ttade f\u00f6r oss att han rusat ut fr\u00e5n sitt arbetsrum f\u00f6r att se vem det var som sj\u00f6ng s\u00e5 bra.<\/p>\n

Forts\u00e4tter i l\u00e4nken Vad h\u00e4nde, forts\u00e4ttning<\/em><\/p>\n\n\n

Under h\u00f6sten 2004 f\u00f6r\u00e4ndrades M\u00e5ns mycket hemma. F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen sedan vi bodde i Partille 1999 kom det hem kompisar, och han satt inte l\u00e4ngre bara hemma hos mamma och pappa. Han talade varmt och engagerat hemma om flickor han k\u00e4nde, de flesta klasskamrater. Det blev oerh\u00f6rt viktigt f\u00f6r M\u00e5ns att skynda sig hem fr\u00e5n skolan f\u00f6r att chatta med kompisar p\u00e5 Internet. Men f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen sedan vi bodde i Partille v\u00e5gade han ocks\u00e5 ta n\u00e5gra nya kontakter. M\u00e5ns utvecklade sin musik med otrolig dynamik. Han spelade b\u00e5de trombon och elbas samtidigt, men la ner trombonen en bit in p\u00e5 h\u00f6stterminen. F\u00f6rst till jul fick han en egen elbas, men hade under tiden ocks\u00e5 l\u00e4rt sig spela gitarr riktigt bra.<\/p>\n\n\n\n

Vi s\u00e5g ocks\u00e5 att han blev mer rastl\u00f6s och var l\u00e4ttstressad, och att hum\u00f6ret skiftade allt snabbare, fr\u00e5n eufori till nedst\u00e4mdhet. P\u00e5 utvecklingssamtalen f\u00f6rstod vi att han inte presterade s\u00e5 mycket i skolan, och uppskattade J\u2019s (klassl\u00e4rarens) fr\u00e5gor om hur han hade det nu efter situationen i 6:an. M\u00e5ns bedyrade att det inte fanns n\u00e5gra problem. F\u00f6r oss f\u00f6r\u00e4ldrar var det OK om prestationerna minskade just nu \u2013 det var mycket viktigare om M\u00e5ns blev accepterad och kanske tom fick k\u00e4nna sig omtyckt. En viss tr\u00f6tthet och l\u00e4ttretlighet noterade vi, men kunde inte se annat \u00e4n att det var begynnande ton\u00e5rsbeteende. Vi talade ganska ofta om framtiden, om han skulle starta ett kaf\u00e9, bageri eller restaurang, eller satsa p\u00e5 musiken? Vilket kunde man g\u00f6ra utan att beh\u00f6va g\u00e5 i skolan? undrade han. Vi hade synpunkter p\u00e5 att han satte p\u00e5 sig texter som \u201dI hate school\u201d, mest f\u00f6r att vi tyckte det var on\u00f6digt att provocera, men han fick g\u00e4rna skaffa sig en identitet med svarta kl\u00e4der och andra yttre signaler.<\/p>\n\n\n\n

Det var inte s\u00e5, att alla de tidigare \u00e5rens st\u00e4ndiga oro f\u00f6r M\u00e5ns minskade, men den \u00e4ndrade karakt\u00e4r. Om det var s\u00e5, att han skulle ta igen de \u00e5r han f\u00f6rlorat p\u00e5 att sitta ensam hemma, k\u00e4nde vi en stor risk att han skulle komma att ta in f\u00f6r mycket p\u00e5 en g\u00e5ng. Vi var glada f\u00f6r att han tog hem sin klasskompis Filip, som vi k\u00e4nde stort f\u00f6rtroende f\u00f6r. Tillsammans \u00e5kte de in n\u00e5gra g\u00e5nger och b\u00f6rjade uppt\u00e4cka G\u00f6teborg. M\u00e5ns f\u00f6ref\u00f6ll ha flera personer han kunde prata med. Vi noterade att han ibland var tr\u00f6tt och n\u00e5gra g\u00e5nger inte kunde g\u00e5 till skolan, eller gick hem fr\u00e5n skolan, p\u00e5 grund av huvudv\u00e4rk. Hur det var i skolan ville han \u00f6ver huvud taget inte prata om, fast vi f\u00f6rs\u00f6kte. Vi fick inga som helst andra signaler fr\u00e5n M\u00e5ns om hur d\u00e5ligt han egentligen m\u00e5dde. T\u00e4nk om M\u00e5ns trodde, att mamma och pappa visste vad som p\u00e5gick? T\u00e4nk om han trodde att vuxna tog ansvar och talade med varandra om barnen, att det var sj\u00e4lvklart att skolan informerade oss, men att vi f\u00f6r\u00e4ldrar inte brydde oss om det vi fick veta!<\/p>\n\n\n\n

Vi vet nu, att M\u00e5ns utsattes f\u00f6r kr\u00e4nkningar ocks\u00e5 i 7:an fr\u00e5n den grupp som har L som ledare. Nu kallades han t ex \u201dfl\u00e4skkotlett<\/em>\u201d, \u201dfet och \u00e4cklig<\/em>\u201d, \u201df\u00f6rvuxen bebis<\/em>\u201d. Hur ont det gjorde inuti M\u00e5ns vet vi inte. D\u00e4remot skyddade faktiskt hans klasskamrater honom mot mobben, b\u00e5de fysiskt i skolan genom att k\u00f6ra iv\u00e4g mobbarna och ta sig an M\u00e5ns, och p\u00e5 chatten p\u00e5 Internet, d\u00e4r kamraterna sa ifr\u00e5n n\u00e4r samma personer gav sig p\u00e5 honom d\u00e4r ocks\u00e5. De sa ocks\u00e5 ifr\u00e5n n\u00e4r l\u00e4rare p\u00e5 skolan kr\u00e4nkte M\u00e5ns, t ex p\u00e5 idrottslektionerna. Vi har inte tr\u00e4ffat n\u00e5gon klasskamrat i 7:an som k\u00e4nt till vad M\u00e5ns varit utsatt f\u00f6r tidigare. Av det \u00e4r det inte sv\u00e5rt att s\u00e4tta sig in i hur livsviktigt det var f\u00f6r honom att hans nya goa kamrater inte skulle f\u00e5 veta hur det l\u00e5g till. En fruktansv\u00e4rt stressad situation: t\u00e4nk om dom f\u00e5r veta hur d\u00e5lig jag \u00e4r och sviker mig dom ocks\u00e5<\/em>, \u00e4r det v\u00e4l rimligt att han t\u00e4nkte och k\u00e4nde?<\/p>\n\n\n\n

Vi vet nu, att beskrivningen av M\u00e5ns sista m\u00e5nader \u00e4r som h\u00e4mtade ur en handbok i hur en ung deprimerad m\u00e4nniska som \u00e4r sj\u00e4lvmordsben\u00e4gen agerar. Om man uts\u00e4tter ett barn f\u00f6r ett s\u00e5 kompakt ifr\u00e5gas\u00e4ttande och skuldbel\u00e4ggande som skett med M\u00e5ns p\u00e5 Almek\u00e4rrsskolan och Torpskolan, \u00e4r risken oerh\u00f6rt stor f\u00f6r att sj\u00e4lvbilden skadas s\u00e5 mycket att man b\u00f6rjar se tillvaron som s\u00e5 hoppl\u00f6s att d\u00f6den kan framst\u00e5 som en m\u00f6jlighet. M\u00e5ns var en njutningsm\u00e4nniska, \u00e4lskade livet, resor, mat, djur, m\u00e4nniskor, allt som var roligt och sk\u00f6nt, och kanske ibland b\u00f6rjade kunna se sig sj\u00e4lv som en m\u00e4nniska som inte bara var hoppl\u00f6s och utan framtid. Vi f\u00f6r\u00e4ldrar har inte kompetensen att bed\u00f6ma om har var mitt uppe i en sv\u00e5r depression eller p\u00e5 v\u00e4g upp ur den, men vi vet nu, efter samtal med klasskamrater, andra f\u00f6r\u00e4ldrar i klasserna, l\u00e4kare och psykologisk expertis, att de skador M\u00e5ns f\u00e5tt p\u00e5 sitt sj\u00e4lvf\u00f6rtroende under sin skoltid i Lerum varit avg\u00f6rande f\u00f6r hans sj\u00e4lvmord i panik den 25 april i \u00e5r.<\/p>\n\n\n\n

Sammanfattning<\/strong>
L\u00e4raren U p\u00e5 Torpskolan ger i utredningen det kanske tydligaste exemplet p\u00e5 hur man bem\u00f6tt M\u00e5ns i skolan: han ber\u00e4ttar f\u00f6r oss (i bilaga 12) att han var s\u00e4ker p\u00e5 att M\u00e5ns var lika skyldig till ett br\u00e5k utan att ha tagit reda p\u00e5 vad som h\u00e4nt. Han skriver ocks\u00e5 att han visste, att det inte var S som gett M\u00e5ns bitm\u00e4rket p\u00e5 br\u00f6stet, fast han inte sett vad som h\u00e4nde i andra \u00e4nden av korridoren. Han k\u00e4nner inte till vad som var orsaken till br\u00e5ket, men han vet \u00e4nd\u00e5 att det inte handlade om mobbning. I skrift, tv\u00e5 m\u00e5nader efter M\u00e5ns d\u00f6d, kan han \u00e4nd\u00e5 uttrycka sig s\u00e5 cyniskt: \u201dJag har sv\u00e5rt att se att vi vuxna p\u00e5 skolan kunde gjort s\u00e4rskilt mycket mer \u00e5t M\u00e5ns situation i skolan \u00e4n de insatser som gjordes av oss<\/em>.<\/strong>\u201d<\/p>\n\n\n\n

Vi vill inte tro, att detta \u00e4r exempel p\u00e5 en m\u00e4nniskosyn, som inneb\u00e4r att ett barn, som ser d\u00f6den som en utv\u00e4g fr\u00e5n flera \u00e5r av h\u00e5n, f\u00f6rol\u00e4mpningar, utfrysning, kr\u00e4nkningar och hot, har sig sj\u00e4lv att skylla. Vi kan inte finna n\u00e5got exempel p\u00e5 n\u00e5gon vuxen i materialet, som har f\u00f6rs\u00f6kt bryta den stigmatisering han f\u00f6rsetts med redan fr\u00e5n b\u00f6rjan. Vi f\u00f6r\u00e4ldrar k\u00e4nner fortfarande samma f\u00f6rtvivlan \u00f6ver att inte kunna hj\u00e4lpa M\u00e5ns med den k\u00e4nsla av utanf\u00f6rskap, ensamhet och hoppl\u00f6shet som han visade, och f\u00f6rs\u00f6kt, men inte kunnat s\u00e4tta ord p\u00e5. Vi levde varje dag med hans rastl\u00f6shet, ensamhet och oro. Med dokumentationen fr\u00e5n skolorna har vi f\u00e5tt insikt om varf\u00f6r han k\u00e4nde sig s\u00e5 v\u00e4rdel\u00f6s. I M\u00e5ns skolor k\u00e4nde man till att han var utfryst, utsatt och mobbad. Man hade k\u00e4nnedom om vilka \u00f6knamn som anv\u00e4ndes mot M\u00e5ns. Man sammantr\u00e4dde, diskuterade och protokollf\u00f6rde \u201d\u00e5tg\u00e4rder\u201d. Man satte till och med p\u00e5 pr\u00e4nt p\u00e5 Almek\u00e4rrsskolan, som information till de nya l\u00e4rarna p\u00e5 Torpskolan, omd\u00f6men som att M\u00e5ns var bekv\u00e4m, envis, l\u00e5ngsint, och att han varit utsatt f\u00f6r mobbning, men att det \u201dlagt sig\u201d. D\u00e5 hade man redan i fyra \u00e5r g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng p\u00e5st\u00e5tt samma sak, att det var utrett, att det var avslutat, att det hade upph\u00f6rt. Till M\u00e5ns och oss f\u00f6r\u00e4ldrar p\u00e5pekades endast ideligen att det var han som m\u00e5ste b\u00e4ttra sitt s\u00e4tt att vara f\u00f6r att passa in.<\/p>\n\n\n\n

Varf\u00f6r svarar M\u00e5ns i 7:an g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng att allt blivit b\u00e4ttre, att han inte l\u00e4ngre var utsatt, n\u00e4r de vuxna i skolan fr\u00e5gar? (bil. 21, 26, 27) Varf\u00f6r ber\u00e4ttar han ingenting hemma om att mobbarna forts\u00e4tter, men att han nu skyddas av kamrater? Varf\u00f6r g\u00f6r M\u00e5ns precis som alla andra barns som kr\u00e4nkts och mobbats?<\/p>\n\n\n\n

Till\u00e5t oss att svara med en allgori: Vi m\u00e4nniskor f\u00f6rundras \u00f6ver att en mus inte f\u00f6rs\u00f6ker fly fr\u00e5n katten n\u00e4r den har blivit inf\u00e5ngad. Katten ger den m\u00e5nga m\u00f6jligheter, men eftersom musen vet, att den \u00e4r i ett chansl\u00f6st underl\u00e4ge, att katten bara tar pauser f\u00f6r att \u201dleken\u201d ska kunna forts\u00e4tta igen, g\u00f6r den inga flyktf\u00f6rs\u00f6k. Skulle musen i sitt underl\u00e4ge p\u00e5 allvar kunna \u201df\u00f6rsvara\u201d sig mot katten? F\u00f6rst om musen ser, att den f\u00e5r en verklig chans att komma undan, flyr den till vila och m\u00f6jligheten att leva vidare. Den enda chansen skulle i s\u00e5 fall vara om en m\u00e4nniska l\u00e4gger sig i \u201dleken\u201d och tar bort katten. D\u00e5 tar sig musen genast d\u00e4rifr\u00e5n. Under fem \u00e5r var M\u00e5ns utsatt f\u00f6r en systematisk mobbning i skolan. Det bisarra i Lerums kommuns yttrande \u00e4r att man bekr\u00e4ftar mobbningen, upprepar \u00e5r efter \u00e5r att \u201dproblemet\u201d \u00e4r l\u00f6st, och att det bara handlar om konflikter mellan M\u00e5ns och den ena personen efter den andra. Om bara M\u00e5ns hade kunnat \u201db\u00e4ttra sig\u201d, tror man d\u00e5 att \u201dproblemen\u201d skulle ha upph\u00f6rt?<\/strong><\/p>\n\n\n\n

\u201dKlassl\u00e4raren tog upp detta med mamman. L\u00e4raren s\u00e5g en risk i att M\u00e5ns skulle kunna bli betraktad som okamratlig av sina klasskamrater och f\u00f6r att vi p\u00e5 skolan och de som f\u00f6r\u00e4ldrar m\u00e5ste arbeta med M\u00e5ns sociala f\u00f6rm\u00e5ga och d\u00e4rmed uppfattas som den goda killen han var\u201d (sid 3 i Almek\u00e4rrsskolans yttrande).<\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n

Vi f\u00f6r\u00e4ldrar ville att M\u00e5ns skulle f\u00e5 en arbetsmilj\u00f6 utan kr\u00e4nkningar d\u00e4r hans goda resurser togs till vara och att han fick v\u00e4xa som m\u00e4nniska n\u00e4r hans personliga egenskaper uppskattades. Fr\u00e5n 7 till 13 \u00e5rs \u00e5lder drevs han in i ett alltmer chansl\u00f6st underl\u00e4ge, som han inte kunde fly fr\u00e5n. F\u00f6rutom alla sina egna nederlag har han ocks\u00e5 upplevt att vi f\u00f6r\u00e4ldrar blev lika chansl\u00f6sa, och till sist insett, att inte ens vi kunde befria honom. N\u00e4r han f\u00f6rst i 7:an fick kamrater och l\u00e4rare omkring sig som inte k\u00e4nde till hans historia eller tyckte att M\u00e5ns var v\u00e4rdel\u00f6s, b\u00f6rjade han v\u00e4xa, men var det f\u00f6r sent.<\/p>\n\n\n\n

Mobbarna var fortfarande fullt aktiva och fortsatte undermineringen av M\u00e5ns sj\u00e4lvk\u00e4nsla. F\u00f6rst nu f\u00e5r vi fr\u00e5n skolan vetskap om n\u00e5got som h\u00e4nt i bilaga 28 rubrik \u201dMobbingm\u00f6te\u201d: David f\u00f6rhandlade d\u00e5 om att \u2013 \u2013 \u2013 l\u00e4gger av och om M\u00e5ns slutar trumma p\u00e5 bordet l\u00e4gger ni av d\u00e5? De tyckte att M\u00e5ns var s\u00e5 tyken i 6an att de t\u00e4nkte inte sluta<\/em>. \u00c4ven om M\u00e5ns skulle \u00e4ndra sitt beteende f\u00f6r att blidka mobbarna sa de uttryckligen ifr\u00e5n att de inte t\u00e4nkte sluta!<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Vi, M\u00e5ns mamma och pappa, tycker det \u00e4r fullkomligt ofattbart hur man i en svensk skola kan ha den ena konferensen och m\u00f6tet p\u00e5 det andra om hur ett barn p\u00e5 mellan 9 och 13 \u00e5r rutinm\u00e4ssigt kr\u00e4nks, utan att man ber\u00e4ttar detta f\u00f6r oss f\u00f6r\u00e4ldrar. Varf\u00f6r har man inte, om man nu haft s\u00e5 sv\u00e5ra problem med M\u00e5ns som protokollen vittnar om, anm\u00e4lt M\u00e5ns till socialtj\u00e4nsten, om man nu ans\u00e5g att det skulle finnas sk\u00e4l till att inte kontakta oss f\u00f6r\u00e4ldrar?<\/p>\n\n\n\n

Lerums kommun har via kommunalr\u00e5det Henrik Ripa och barn- och ungdomscheferna offentligt framh\u00e5llit att man vill g\u00f6ra allt man kan f\u00f6r att inget annat barn i kommunens skolor ska drivas in i samma situation som v\u00e5r pojke. (Se v\u00e5r bilaga) Om vi, M\u00e5ns f\u00f6r\u00e4ldrar, ska kunna hitta n\u00e5gon som helst mening med att v\u00e5r son \u00e4r d\u00f6d, efter att ha kr\u00e4nkts i s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r i Lerums skolor, delar vi den uppfattningen. Men vi kan inte f\u00f6rst\u00e5 hur man t\u00e4nker sig att det ska g\u00e5 till, om man inte ens nu vill tala med oss och l\u00e4ra sig n\u00e5got av v\u00e5r ber\u00e4ttelse om hur vi k\u00e4mpat f\u00f6r och lidit med M\u00e5ns under dessa \u00e5r.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r M\u00e5ns n\u00e5gon g\u00e5ng fick en chans att v\u00e4xa och utvecklas var det med hj\u00e4lp av n\u00e5gra klasskamrater och vuxna, mest utanf\u00f6r skolan, som s\u00e5g honom och visade honom sin uppskattning. Vi tror inte att de vuxna kring M\u00e5ns i skolan, som inte gjorde det, har handlat, eller inte handlat, av illvilja och ondska. Men f\u00f6rst nu har vi f\u00f6rst\u00e5tt hur skolan saknar fundamental kunskap om hur barn som inte passar i mallarna eller \u00e4r kr\u00e4nkta fungerar. Kr\u00e4nkta och s\u00e5rade barn ber\u00e4ttar inte f\u00f6r n\u00e5gon om hur de k\u00e4nner sig, det \u00e4r ju den yttersta kr\u00e4nkningen. I skolan \u00e4r de antingen tysta eller ut\u00e5tagerande Ett utsatt barn blir inte hj\u00e4lpt med aldrig s\u00e5 m\u00e5nga finslipade sammantr\u00e4den, protokoll och handlingsplaner. Inget h\u00e4nder, f\u00f6rr\u00e4n barnet ser, att kr\u00e4nkningarna faktiskt upph\u00f6r. Endast i dialog och samarbete med barnets f\u00f6r\u00e4ldrar kan omfattningen och vidden av utsattheten f\u00f6rst\u00e5s, s\u00e5 att hj\u00e4lp kan s\u00e4ttas in i tid. Vi har efter M\u00e5ns d\u00f6d kontaktats av m\u00e5nga f\u00f6r\u00e4ldrar i Lerum och \u00f6vriga landet med barn i M\u00e5ns situation. Vi v\u00e4ntar fortfarande p\u00e5 att Lerums kommun h\u00f6r av sig. Vi har i dag kusliga kunskaper och erfarenheter, som vi gjort allt f\u00f6r att slippa.<\/p>\n\n\n\n

  • \u201dDen utsattes subjektiva upplevelse av det intr\u00e4ffade \u00e4r utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r en bed\u00f6mning av och utredning kring vad som h\u00e4nt.\u201d<\/strong><\/li>
  • Ur Skolverkets skrift \u201dF\u00f6r arbetet med att motverka alla former av kr\u00e4nkande behandling\u201d.<\/li>
  • \u201d- \u2013 -Allm\u00e4nt upplever nu M\u00e5ns sin skolsituation mycket b\u00e4ttre \u2013 \u2013 -\u201d<\/strong><\/li><\/ul>\n\n\n\n

    f\u00f6rvaltningscheferna p\u00e5 sid 5 i sitt yttrande. Har de tr\u00e4ffat M\u00e5ns?<\/p>\n\n\n\n

    Lerum 05 08 24<\/strong>
    Anne-Marie Jenninger-Axelsdotter Claes Jenninger<\/em><\/p>\n\n\n\n

    \n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

    V\u00e5r positiva, \u00f6ppna, varma, gener\u00f6sa, intelligenta och musikaliske pojke M\u00e5ns lever inte l\u00e4ngre. Saknaden och sorgen \u00e4r ofattbart tung. Vi \u00e4r m\u00e5nga som \u00e4nd\u00e5 ler varmt, n\u00e4r vi talar om M\u00e5ns. Vi minns s\u00e5 fina stunder. S\u00e5 m\u00e5nga skratt. S\u00e5 mycket v\u00e4rme. Fick s\u00e5 mycket k\u00e4rlek och fina tankar av honom. Minnet av M\u00e4nniskan M\u00e5ns […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","template":"onecolumn-page.php","meta":{"_themeisle_gutenberg_block_has_review":false,"footnotes":""},"class_list":["post-256","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/jenninger.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/256","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/jenninger.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/jenninger.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/jenninger.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/jenninger.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=256"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/jenninger.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/256\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1435,"href":"https:\/\/jenninger.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/256\/revisions\/1435"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/jenninger.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=256"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}