Det finns inget nationellt program för att motverka kränkningar och mobbning. Varje skola (dvs rektor)avgör hur man ska göra (eller inte agera alls!). Därför kan skolor vägra betala de skadestånd Barn- och Elevombudet kräver till kränkta och utsatta barn, om rektor tycker att man gjort tillräckligt. I stället väljer många kommuner att hellre bli stämda, så mobbade barn dras inför tinget för att få sin rätt!
<p><font size="4">Det finns vetenskapliga, beprövade och framgångsrika metoder att använda, om man bara vill.</font></p> <p><strong><font color="#800000" size="4">Fundamentalt är det förebyggande arbetet. "Brandkårsutryckningar" är ingen framkomlig väg.</font></strong></p> <p><font size="4">Skolor föredrar att tala om "konflikter" som ska lösas. Det är naturligtvis mycket svårare att ta itu med de barn och ungdomar som förtalar, kränker, misshandlar eller hotar andra (och deras föräldrar). I stället ger man de utsatta barnen skulden eller "medlar" mellan förtryckare och förtryckt, med samma resultat.</font></p> <p><strong><font color="#800000" size="4">Skolan respekterar inte skollagen. 90% av Sveriges skolor har ännu (november 2009) inte en Likabehandlingsplan som håller måttet (skall förnyas årligen med medverkan av personal, elever och föräldrar).</font></strong></p> <ul> <li><font size="4">Lagen kräver att en anmälan om kränkningar och mobbning ska utredas skyndsamt av skolan.</font></li> <li><font size="4">Lagen kräver att det är det utsatta barnets berättelse som är utgångspunkt för utredningen. Ingen annan ska avgöra hur barnet upplever sin situation.</font></li> <li><font size="4"><strong>Lagen kräver att kränkningar och mobbning ska upphöra!</strong></font></li> </ul> <a href="http://www.lararnastidning.net/"></a>