En dikt om sorgen och saknaden av Måns från Malin Mård, skriven i Gästboken den 18 februari 2006.

&quot;Alla vackra rosor &auml;r v&aring;ta<br />av t&aring;rar fr&aring;n en sorgsen sj&auml;l<br />d&ouml;den &auml;r och f&ouml;rblir en g&aring;ta<br />vad &auml;r sv&aring;rare &auml;n att s&auml;ga farv&auml;l?<br />N&auml;r k&auml;rleken sitter i hj&auml;rtat<br />och hj&auml;rtat blir krossat som glas<br />n&auml;r saknad f&ouml;rvandlas till sm&auml;rta<br />g&aring;r alla ens dr&ouml;mmar i kras<br />N&auml;r t&aring;rar fr&aring;n en sorgsen sj&auml;l<br />ej mer g&ouml;r vackra rosor v&aring;ta<br />n&auml;r d&ouml;den ej mer en g&aring;ta &auml;r<br />f&ouml;rst d&aring;, ska jag s&auml;ga farv&auml;l... &quot; //Malin