<p><font face="Tahoma" size="2">På båda skolorna visste man vad som hände. Man noterade kränkningar, mobbning och misshandel, utan att underrätta föräldrarna. Man stoppade aldrig mobbningen av Måns. Tyckte ändå aldrig, på sex år, att det behövdes någon elevvårdskonferens om Måns. Hemma slutade han tidigt berätta om sin förnedring. </font></p>
<p><font face="Tahoma" size="2">Det fanns klasskamrater som försökte stötta Måns. Som försökte hjälpa. Som sa ifrån. Som bad honom komma tillbaka när han skolstrejkade i 6:an. Som vädjade till honom att strunta i mobben.</font></p>
<p><font face="Tahoma" size="2">Sista året, i 7:an, fick han hjälp. Också då av sina nya klasskamrater. De skyddade honom mot mobben. Försökte få med honom. Han försökte se glad och oberörd ut inför alla, men var redan </font><font face="Tahoma" size="2">djupt deprimerad. Allt blev bara mer svart, hopplöst och ensamt. Måns tog sitt liv på kvällen den 25 april 2005.</font></p>